Ankan

Det är en sorglig tid på året det här samtidigt som det är den tiden på året som man känner som mest gemenskap och bara vill stanna tiden och vara kvar vid den här tidpunkten för alltid. Snart skiljs man från klasskamrater och annat folk och alla sprider ut sig åt både höger och vänster runt om i världen. Man kommer inte se varandra varje dag längre utan kanske max någon gång om året. Det känns sorgligt men livet kommer att rulla på och man kommer förhoppningsvis möta nya människor som man kommer trivas med.