Sorglig

Fan vad skönt det kan vara att få en kram ibland, en riktig kram jag behövde verkligen det. Tack! Träffade en person igår som var så jävla go. Han fick mej att inse saker om mej själv som jag borde insett själv för länge sen. Han kom åt en sida inom mej som jag glömt bort att jag har eller som jag inte tänkt på som ett problem innan men som är så jävla uppenbart nu att det är. Finns hur många gånger som helst som jag har sett till att jag blivit sårad på grund av att jag är så rädd för att låta någon komma för nära, det känns som att jag inte ens kan släppa in mej själv i mej, jag känner inte mej själv. Vad är det som finns där inne som är så farligt att släppa ut? Varför vet jag inte vad jag känner? Varför är jag så rädd för att bli sårad? Borde inte känslan av att inte kunna visa kännslor vara värre än att bli sårad? Varför är jag så kall ibland? Jag får ju inte ut ett skit av det. Jag är fan en sorglig figur.


Kommentarer
Postat av: HELENAAS

frågestund i min blogg =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback