Slentrian

Jag saknar att bo i Halmstad. Vet inte om det är för att jag bodde själv då och att det var mycket roligare att vara i Norrköping då för jag saknar ju inte direkt ångesten över plugget. Jag saknar att ha en inkomst och att få klara mej själv.
Just nu känns det mesta ganska tråkigt. Känns som att jag lever i slentrian. Jämt samma folk, jämt samma tjat, jämt samma göra.

Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet
hur det känns

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback