Ankan

Erik övertalade mej att följa med och springa runt strömen, tänkte banga först men så kom jag att tänka på mitt förra inlägg så var ju bara att ta på sej löparskorna och bege sej ut i värmen. Jag är riktigt förvånad över att jag klarade av att springa och prata samtidigt. Efter att ha sprungit halvvägs blev det dock lite för jobbigt att både springa och prata så då fick det bli att promenixa sista biten. Nästa gång ska jag klara av och springa lite, lite, lite längre. Det var faktiskt inte lika jobbigt att springa med någon annan som att springa själv. Jag pressade mej inte lika mycket nu som jag gjort när jag sprungit själv, nu slutatde springa när jag kände illamåeendet kom smygand och gick istället så känslan av illamåeende försvann lika snabbt som den kom.