Tragisk

Oj länge sen jag skrev nåt här. Det skulle kunna vara så att mitt liv har vaknat till liv och börjat leva livet och att jag inte har tid att skriva men så är det inte. Det rullar väl på som vanligt, går på autopilot ingen turbulens. Jag är så trött på att aldrig riktigt trivas till 100 procent. Känns fel att bo hemma när man är så gammal som jag är, känns som man har vuxit ifrån kompisar och att folk inte kan ses så ofta längre för de har skaffat sej ett liv. Jag borde också göra det, lättare sagt än gjort. Jag tror jag är lite rädd för att flytta hemifrån, rädd för att bli helt ensam. Känner mej osäker på skolan också fast man kan väl aldrig vara helt säker på vad man vill.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback